måndag 14 mars 2011

Brecht, en dramatiker på flykt


Brecht var en bland många, många andra flyktingar undan nazismen. Redan 1933 vid nazisternas maktövertagande flydde han till Danmark. När kriget närmade sig var han inte säker. Men att ta sig vidare till Sverige alldeles före krigsutbrottet var inte lätt, det krävdes vänner. Sverige tillämpade redan då en undfallande flyktingpolitik gentemot Tyskland. Men skådespelerskan Naima Wifstrand lyckades ordna ett visum åt honom som gästföreläsare.
Vintern efter krigsutbrottet 1939 tillbringade han i en villa på Lidingö.
Då skrev han ”Mor Courage och hennes barn”, en pjäs med ”svensk” anknytning. Den handlar om en markententerska under den svenska härens härjningar under 30-åriga kriget.
Han var inte trygg i Sverige och ville ta sig till Amerika. I Finland fick han en tillfällig fristad 1940-41. Där färdigställde han ”Den goda människan” samtidigt som han skrev ”Herr Puntila och hans dräng Matti” tillsammans med Hella Wuolijoki. Men Finland var nära allierad med Tyskland och flykten gick till Moskva. Det gick inte att få visum till USA för Brechts medarbetare Margarete Steffin eftersom hon var sjuk i TBC. Det blev en utdragen process. Till slut tvingades han lämna henne svårt sjuk på ett sanatorium. Resan gick med järnväg ända bort till Stilla havet där han kom med en av de sista båtarna till USA. Under resan fick han telegram om att hon avlidit.
Under åren i USA arbetade han vidare med ”Den goda människan”. Han menade inte att pjäsen handlar om Kina eller någon annan exotisk plats. Tvärtom såg han Sezuan bara som ett modellsamhälle som gäller ”överallt där mänskan blir utnyttjad”.
Samtidigt skrev han ”Den Kaukasiska kritcirkeln”. I dessa båda, liksom i den tidigare ”Heliga Johanna från slakthusen”, är huvudpersonen en kvinna som försöker göra gott där det goda är omöjligt.
Det är också den problematiken som träffade mig som en spark i magen när jag första gången såg pjäsen. Föreställningen blev för mig en stark fysisk insikt som blev början på mitt arbete med teater.
Att nu få arbeta med den tillsammans med ungdomar är en stor förmån. Det är dagens unga som skapar morgondagens samhälle, ett samhälle där det förhoppningsvis ska vara möjligt för alla att vara god och leva ett gott liv.
Brecht kommer att leva vidare, inte bara som författare, hans teaterteorier har också omdanat teatern som konstform.
Han ville att varje scen ska vara sig själv nog. Han ville att skådespelarna ibland ska bryta illusionen genom att tala direkt till publiken. Han tyckte att förloppet var viktigare än utgången. Han ville väcka åskådarens aktivitet i stället för att förbruka den. Och han ville att teatern ska tala till publikens känslor genom förnuftet, inte förbi det.
”Den goda människan från Sezuan” hade premiär på Hampnäs den 19 februari 2011 och spelades sammanlagt 9 gånger.