Klassföreståndare för teaterlinjen

Jag arbetar som teaterlärare på Hampnäs folkhögskola och den ettåriga teaterlinjen där.
Jag regisserar och gör också ljus och scenografi.

Teater på Örnsköldsviks folkhögskola

Teater har funnits på skolan (som tidigare hette Hampnäs folkhögskola) ända sedan starten, dvs nästan 100 år.
Ända tills för ett par decennier sedan var teaterarbetet ett avbrott i det ordinarie skolarbetet. Eleverna anmälde sig eller blev uttagna att medverka. Pjäserna som spelades var mest ämnade för julfester och andra tillställningar.
Nuförtiden är teaterkursen en ettårig utbildning och eleverna kommer inte alltid men allt oftare från gymnasiets treåriga estetiska program, och har alltså redan en grundutbildning. Detta gör det möjligt att ta sig an rätt så krävande uppsättningar.
Under mina år som lärare på skolan har vi framfört följande större verk:
”Den goda människan från Sezuan” av Bertold Brecht, ”Älskade syster” av Henning Mankell, ”Den gråtande polisen” av Staffan Göthe, ”Blodsbröllop” av Garcia Lorca, ”Trettondagsafton” av Shakespeare, ”Andorra” av Max Frisch, ”Den perfekta kyssen” och "La strada del Amore" av Staffan Göthe, ”Bernardas hus” av Garcia Lorca, "En midsommarnattsdröm" av Shakespeare och nu senast återigen; Brecht´s "Den goda människan från Sezuan".
Under ett par veckor före sportlovet varje år spelar vi vår stora produktion för skolans elever och personal, och naturligtvis också för allmänheten som hittar till oss.
Men under resten av året gör vi flera mindre uppsättningar.
Följ vår blogg för aktuell information om föreställningar!
http://www.teaterlinjen.blogspot.se/

TIDIGARE FÖRESTÄLLNINGAR

Varje februari har teaterlinjen på Hampnäs premiär på en helaftonsföreställning. Här nedan har jag skrivit om några av dessa. Om författaren och om annat som rör föreställningen.

Trettondagsafton

hertig Orsino och Viola (målning av F.R. Pickersgill)

Det är nu fyrahundra år sen ”Trettondagsafton” skrevs. Kan en så gammal text ge oss något i vår nutid annat än en historisk tillbakablick?

Göran O Eriksson skriver i förordet till sin översättning: ”Shakespeare skrev inte för eftervärlden, lika litet som Mozart gjorde det”. Det är därför som båda fortfarande lever.

För flera decennier sedan visade tv-teatern sin version av pjäsen. Alla såg den och

tv-teatern sitt fick sitt folkliga genombrott. Succén var total med skådespelare som Per Oscarsson, Carl-Gustav Lindstedt och Ulla Sjöblom m fl. Hos många svenskar lever fortfarande den versionen kvar i deras minne.

För mig är det en självklarhet att teatereleverna behöver arbeta med klassiker. Det ger oersättlig insikt i teaterns magi. Att så många skådespelare genom tiderna har tagit dessa figurer till sina hjärtan ger en vind av historiens vingslag samtidigt som vetskapen om att de kommer att spelas i framtiden gör oss ödmjuka. Trettondagsafton har ett lyckligt slut, alltså är det en komedi, men inte bara det. Precis som ”En midsommarnattsdröm” är den en blandning av komedi och tragedi; två parallella historier som flätas samman.

Just detta är också  svårigheten och utmaningen. Vad är viktigast? Eller snarare; hur får man bägge delarna att bli lika viktiga? Och vad händer när de bägge delarna tycks byta plats? När de komiska figurerna blir hjärtknipande tragiska och de älskande till synes så nyckfullt kan byta föremål för sin brinnande längtan? Kanske är det så att vi skrattar bäst åt bilden av vår egen skröplighet. Eller fastnar det skrattet i halsen? 

Och kanske är det patetiskt att nästan in i döden försvara den nyckfulla kärleken. Men också så livsglädjande att någon faktiskt gör det.

Narren Feste vädjar till sitt förstånd:

”De kloka som tror att de har dig, de visar sig ofta vara narrar, och jag som vet att jag inte har dig, jag kanske kan passera som klok?”

Ja, vem vet vad som i varje läge är det verkligt förståndiga?

”O tid, lös upp den härvan om det går!

För mig är knuten alldeles för svår”,

så säger Viola uppgivet när hon utklädd till pojke inser att Olivia har blivit kär i henne i stället för Hertigen vars kärleksbud hon har lämnat.

Trettondagsafton spelades på skolan våren 2015. (vi har också spelat den 2006)