"Blodsbröllop" på Örnsköldsviks folkhögskola

Lorca skrev ”blodsbröllop” för 80 år sedan. Det blev den första delen i en tänkt trilogi av landsbygdsdramer. 
Den andra blev ”Yerma” men den tredje hann han aldrig skriva innan han mördades i inledningen av spanska inbördeskriget. 
Men man kan säga att hans sista pjäs ”Bernardas hus” avslutar trilogin.

Åttio år är ett långt avstånd i tid, mellan då och nu. Ännu längre är kanske avståndet om man mäter i klimat och kultur. Handlingen utspelar sig i det heta och karga Andalusien som var ockuperat av morerna i flera århundraden. 
Mycket av den kulturen lever kvar i musik, sedvänjor och ett annat tänkesätt. Språket är så annorlunda, har så annorlunda bilder. 
T.ex. är arabiskans ord för ”svartsjuka” istället sammansatt av orden ”röd blixt”. Lorca anses vara svår att översätta, kanske just på grund av denna stora kulturskillnad.

Inom vår amerikaniserade kultur används begreppet ”soul” som en viktig ingrediens i fr.a. musiken. Spanjorerna har sin egen motsvarighet i ”duende” som betyder ungefär ”att ha kontakt med jorden”. En flamencodansare eller sångare som inte har ”duende”, ingen kontakt med jorden, blir inte tagen på allvar. 
Lorca skriver i förordet till diktsamlingen Zigenarballader:

”Jag älskar jorden.

Jag känner mig bunden till den med alla mina känslor.

Mina mest avlägsna barndomsminnen har en smak av jord.”

   Lorca var inte bara poet och dramatiker. Han var också skådespelare och en skicklig musiker. Lorca skildrar samhället ur kvinnors perspektiv. De är inte alltid goda men oftast starka.

Blodsbröllop tar upp ämnen som blodshämnd och heder och är en stark manifestation mot vapen och våld. Det är ämnen som gjorde honom mycket avskydd av fascisterna som hade gjort uppror mot den lagliga regeringen. Att han dessutom var homosexuell ökade deras hat ytterligare. Den rådande homofobin var en stor anledning till att han mördades brutalt.

Att spela ”blodsbröllop” i dag kan tyckas avlägset. Men just det avståndet i föreställningsvärld tror jag är viktigt för att vi på djupet ska förstå andra kulturer. Hederskulturen styr fortfarande många människors tankevärld.

Samtidigt innehåller pjäsen starka och utmanande roller. 
Det är en stor glädje att se teatereleverna fylla dessa gestalter med liv!